Mörkrummet

Äntligen har jag tagit mig själv i kragen, gett mig en spark i baken och hittat in till mörkrummet.

Bara några dagar in på 2018 blev jag medlem i Karlstads Nya Fotoklubb, som har ett finfint mörkrum med allt jag jag behöver, och det ligger dessutom bara 500 meter från min bostad.

Beställde kemi och fotopapper hos tyska Fotoimpex, som föredömligt levererade en låda på drygt 6 kg för endast 100:- i frakt och med bara 3 dagars leveranstid. Fantastiskt bra och jag kan varmt rekommendera att handla här.

Nu har jag varit och använt mörkrummet några gånger och skapat bilder från negativ som jag framkallat hemma i badrummet.

Jag njuter i massor när jag är här.

Den lugna processen, labbandet med kemikalierna, ljudet av vattnet, det röda dova ljuset, dofterna, musiken från högtalarna, kreativiteten, frustrationen när det inte blir som jag vill, trixande med belysningstider, filter och kontraster, känslan när bilderna växer fram i kemin, och lyckan när jag träffar rätt i bilden jag försöker skapa.

Det är nästan en surrealistisk känsla och ibland stannar jag upp och funderar på om jag verkligen vet vad jag håller på med.

Jodå en bra grund har jag skaffat mig, framför allt genom Lasse Mellberg på Biskops Arnö, men jag har också massor kvar att lära och utforska.

Mörkrummet är en bubbla som är tidlös, och samtidigt en värld som nästan bara handlar om tid.

En sak är säker, tiden och timmarna försvinner här i det dova röda ljuset och jag känner mig lättare i både kropp och huvud när jag efter en dag i mörkrummet stänger och låser dörren bakom mig.

När jag kommer hem, bokar jag direkt in nästa helg för mer analogt bildskapande.