Förbannade mig lite över att jag inte gick ut medans solen spred sina strålar över landskapet idag.
Men senare under eftermiddagen såg jag ändå att himlen sprack upp lite igen och lämnade en öppen glipa mot horisonten.
Packade snabbt ihop kameraväskan och slängde mig i bilen. Men vart skulle jag åka?
Jag hamnade ut mot Hammarö Sydspets och under bilresan förstod jag att det skulle bli en fin solnedgång över Vänern, men kunde då inte ana hur fantastisk det skulle bli.
Hittade en liten vik precis innan sydspetsen där isen hade kopplat sitt järngrepp om båt- och badbryggorna, och lite längre ut hade isen spriuckit upp i en gnistrande issörja.
Strax efter jag plockat upp kameran hittade solen glipan mellan molnen och horisonten och under några minuter bjöds jag på en magisk föreställning.
Det var så fint att jag knappt vågade andas medans den glödande solen gled ner och försvann i nederkant på Vänerns ände…och mörkret spred sig sedan snabbt över landskapet.
Åkte hem med en riktigt fin feelgood känsla i kroppen.
Bildligt Talat 