Vinterlandskap

Vinterlandskap
För ett tag sedan köpte jag en gammal bälgkamera med drygt 60 år på nacken.

Köpte den lite på vinst eller förlust, då man aldrig riktigt vet om en så här gammal kamera fungerar som den ska.

Den såg fin ut när jag packade upp den, men blev tveksam då luckan till objektivet hade fastnat och fick hjälpas fram och även reglagen var riktigt tröga.

Nu har jag kört några rullar och ”mjukat” upp den.

Och det är en väldigt fin kamera, som skapar negativ med massor av personlighet och karaktär.

Filmen som jag oftast laddar den med är 120mm Tri-X 400 och ger bilder med formatet 6×6.

Kameran är helt manuell och saknar såklart ljusmätning, de längre slutartiderna är lite osäkra men annars fungerar den utmärkt!

Kameran är av märket Zeiss Ikonta M med en finfin Tessar 3.5 /75mm – optik.

De fem hundra kronorna jag gav för kameran, har betalat tillbaka sig flera gånger om i både fina bilder och upplevelser.

Mörkrummet

Äntligen har jag tagit mig själv i kragen, gett mig en spark i baken och hittat in till mörkrummet.

Bara några dagar in på 2018 blev jag medlem i Karlstads Nya Fotoklubb, som har ett finfint mörkrum med allt jag jag behöver, och det ligger dessutom bara 500 meter från min bostad.

Beställde kemi och fotopapper hos tyska Fotoimpex, som föredömligt levererade en låda på drygt 6 kg för endast 100:- i frakt och med bara 3 dagars leveranstid. Fantastiskt bra och jag kan varmt rekommendera att handla här.

Nu har jag varit och använt mörkrummet några gånger och skapat bilder från negativ som jag framkallat hemma i badrummet.

Jag njuter i massor när jag är här.

Den lugna processen, labbandet med kemikalierna, ljudet av vattnet, det röda dova ljuset, dofterna, musiken från högtalarna, kreativiteten, frustrationen när det inte blir som jag vill, trixande med belysningstider, filter och kontraster, känslan när bilderna växer fram i kemin, och lyckan när jag träffar rätt i bilden jag försöker skapa.

Det är nästan en surrealistisk känsla och ibland stannar jag upp och funderar på om jag verkligen vet vad jag håller på med.

Jodå en bra grund har jag skaffat mig, framför allt genom Lasse Mellberg på Biskops Arnö, men jag har också massor kvar att lära och utforska.

Mörkrummet är en bubbla som är tidlös, och samtidigt en värld som nästan bara handlar om tid.

En sak är säker, tiden och timmarna försvinner här i det dova röda ljuset och jag känner mig lättare i både kropp och huvud när jag efter en dag i mörkrummet stänger och låser dörren bakom mig.

När jag kommer hem, bokar jag direkt in nästa helg för mer analogt bildskapande.

Nytt år, nya utmaningar!

Happy New Year

2017 genomförde jag några roliga och utmanande fotouppdrag, några arkiv- och porträttbilder blev publicerad i media, var representerad med ett verk på en utställning i Skövde Konsthall, och framförallt gick jag två kurser som båda var fantastiska på sina sätt med en vecka på Biskops Arnö i Fotografiskt hantverk och en 3-dagars workshop i Fotogravyr med fotopolymer.

Som ett sätt att komma vidare,  fortsätta att utvecklas och upptäcka nya områden att utforska, gillar jag att summera året genom de upplevelser jag haft, kunskaper jag skaffat, erfarenheter som samlats, människor jag lärt känna.

2017 handlar mycket om långsamma processer och sätt att skapa bilder. Jag fördjupade jag mina kunskaper inom mörkrumsarbete och analogt foto, utforskade nya tekniker som kan ta mig vidare mot ett mer konstnärlig uttryck och ett hantverk som jag inspireras av och vill fortsätta att utveckla på olika sätt.

Redan första dag på nya året blev jag medlem i Karlstads Nya Fotoklubb, till stor del för att få tillgång till mörkrum att kunna jobba i, men också för att hitta andra fotografer som jag kan inspireras av och lära känna.

Under 2018 ska jag fortsätta att utforska och jobba vidare med grafik och fotopolymer, och förhoppningsvis prova på andra tekniker.

 

Ska försöka bli bättre på att exponera mina bilder och ”våga” berätta att de är till försäljning. De få gånger jag har gjort det, så har jag sålt bilder, så jag vet inte vad jag är rädd för. Eller jo, såklart jag vet! ”Är bilden verkligen bra?”, ” Vem vill ha den på sin vägg hemma?”, ”Vill någon betala för den här bilden?” etc etc.

Genom åren har jag skapat en hel del bilder, så det skulle vara väldigt roligt, utmanande och lärorikt att få möjlighet att ställa ut några av mina bilder i en egen utställning eller tillsammans med någon som visuellt passar bra ihop.

Men jag ska också skicka in bilder till några utvalda jurerade samlingsutställningar, och om jag kommer med i någon ser jag det som en ren bonus och kul erfarenhet. Det var ju väldigt roligt och en fin upplevelse att få vara med på Värmlands Höstsalong på Rackstadsmuseet i Arvika 2016.

Så ja, det finna alla möjligheter för att 2018 ska bli ett nytt roligt och utvecklande år mig och mitt bildskapande.

Fotogravyr med fotopolymer

Grafikverkstad_900pxFör några år sedan hörde jag för första gången talas om fotopolymer och har sedan sett olika typer av verk som är gjorde med den här tekniken och gillat många av dom, samtidigt som jag blivit nyfiken på vad det är och hur den går till.

När jag i somras gick kursen i analogt hantverk och mörkrumsarbete på Biskops Arnö och fick reda på att Tomas Holmqvist och Lasse Mellberg skulle hålla en kurs under hösten, bestämde jag mig för att anmäla mig för att ta reda på och lära mig mer om tekniken.

LasseTomas_900pxNu har jag gått kursen ”Fotogravyr med fotopolymer” och hade tre fantastiskt roliga och inspirerande dagar i Grafiska Sällskapets grafikverkstad på Mosebacke i Stockholm.

Delar av tekniken påminner om analogt mörkrumsarbete, där utgångspunkten är en bild och ett original som skrivs ut som ett positiv på en ett genomskinligt plastmaterial och sedan används för att belysa en ljuskänslig plåt med UV-ljus som har ett fotopolymerisk ytskick.

Belysningarna görs i olika steg och anpassade tider eller ”enheter” för att få fram rätt kontraster och toner i den slutliga bilden som sedan ska tryckas.

Plåten framkallas sedan i vatten och behandling, torkas och härdas innan det är dags att färga in den.

MattiasValsarFärg_900pxNär man valsat på färg på plåten, ska sedan färgen jobbas in med trasor av tarlatan tills rätt mängd med färg är kvar respektive borta från plåten. Både tekniken för att arbete in och bort färgen på plåten, påverkar det slutliga resultatet och trycket.

Slutligen är det dags att trycka plåten på det fuktade pappret och det är olidligt spännande att lyfta på pappret när det kommer ut mellan valsarna i tryckpressen.

JennieTomasLasse_900pxDet är många moment och steg som den här tekniken omfattar innan bilden till slut trycks fram och kan sättas upp på väggen för att torka.

Precis som jag gillar den långsamma processen med att fotografera med gamla analoga mellanformatskameror, så gillar jag också det här lugnare tempot med de många olika momenten innan jag kan se bilden och resultatet. Dessutom så passar sig de här båda teknikerna utmärkt tillsammans.

IsBildPolymerTryck_900pxDet känns fint att lära sig ett hantverk och jag ser fram emot att fortsätta att utveckla mig och mina uttryck med den här tekniken.

Tomas och Lasse är också fantastiska lärare som har massor av kunskap och lång erfarenhet som de gärna delar med sig av.

Om du blir nyfiken och känner att du vill prova på fotogravyr med fotopolymer, kan jag varmt rekommendera den här kursen som du kan läsa mer om här – Tomas Holmqvist – Fotogravyr med fotopolymer

Fotografiskt hantverk – Biskops-Arnö

Olle_BA2017_webbI somras gick jag kursen Fotografiskt hantverk – Mörkrumsarbete och analogt foto på Nordens Folkhögskola, Biskops-Arnö, där Lasse Mellberg (på bilden) var vår lärare.

Det var en fantastiskt rolig , inspirerande och lärorik vecka där tiden både stod still och samtidigt bara försvann i magi när bilderna växte fram i kemikalierna i mörkrummets röda ljus och till toner av jazzmusik.

En skön avslappnad vecka där tempot var lugnt, precis som Lasse själv – ”Stress är inte bra för någon”.

img100_BA2017_KemiMix_webbSenaste året har jag nästan uteslutande fotograferat analogt med gamla mellanformats-kameror, så jag var innan kursen full av nyfikenhet och förväntan över att få prova på och lära mig mer om mörkrumsarbetet.

Och veckan på Biskops-Arnö överträffade verkligen alla mina förväntningar.

img099_LabbJobb_webbVi var en grupp på sju kursdeltagare i blandade åldrar och med olika erfarenhet av både fotografi generellt, men också av analogt foto och mörkrumsarbete.

Det var ett härligt gäng som jag lärde känna under veckan och vi hade riktigt roligt tillsammans.

img100_BA2017_LektionOlle_webb
Lasse Mellberg är en personlighet med både värme och humor, och inte minst har han oändligt mycket kunskap om det analoga hantverket och mörkrumsarbetet, som han gärna delade med sig av.

Under en av lektionerna i teorisalen berättade han om sitt projekt, En annan historia – Evert Johansson, Riddarhyttan. Det kändes då hur viktigt kulturminnesarvet genom vardagsfotografiet är för Lasse.

Andra teorilektioner vi hade handlade om fotohistoria, papperstyper och trycktekniker.

img100_BA2017_BildBad_webbUnder veckan lärde vi oss praktiskt mörkrumsarbete med allt från att snurra upp film på spiraler, ladda dosor för att sedan framkalla negativen, till att göra kopior i olika storlekar på olika typer av papper, samt prova på toning och blekning.

img100_BA2017_Mörkrum_webbInne i mörkrummet snurrade en spellista med jazzmusik dygnet runt och skapade en fin atmosfär medan bilderna växte fram i de olika baden med framkallare och fix…samtidigt som timmar och dagarna fick vingar och flög iväg.

Om du är intresserad av analogt foto och mörkrumsarbete kan jag varmt rekommendera den här kursen med Lasse som lärare och Biskops-Arnö som erbjuder en fantastiskt fin miljö.

Och vad gjorde kursen för skillnad för mig?

Förutom att det var en fantastiskt rolig och lärorik vecka med fokus på analogt foto tillsammans med ett härligt gäng fina människor som jag lärde känna, så framkallar jag nu mina svartvita filmrullar och negativ hemma (både 35mm och 120mm).

Bilderna i det här inlägget fotade jag under veckan med min Olympus XA (och Tri-X 400) och har sedan framkallat negativen hemma och sedan scannat in dem.

Senare i höst/vinter är min plan att ta mig till ett mörkrum här i stan för att framkalla och göra kopior, medan jag har kunskapen relativt färsk i huvudet.

Och kursen gav mersmak! Nu i oktober ska jag gå en workshop i Stockholm för att prova på och lära mig mer om hur man skapar fotogravyr med fotopolymer hos Tomas Holmqvist på Bildpunkt (tillsammans med Lasse Mellberg).

Det analoga mörkrumsarbetet och de olika processerna är ett fint hantverk som jag än så länge bara börjat utforska, men som jag gärna vill fortsätta att utveckla och förädla genom olika tekniker och uttryckssätt.