Vinterlandskap

Vinterlandskap
För ett tag sedan köpte jag en gammal bälgkamera med drygt 60 år på nacken.

Köpte den lite på vinst eller förlust, då man aldrig riktigt vet om en så här gammal kamera fungerar som den ska.

Den såg fin ut när jag packade upp den, men blev tveksam då luckan till objektivet hade fastnat och fick hjälpas fram och även reglagen var riktigt tröga.

Nu har jag kört några rullar och ”mjukat” upp den.

Och det är en väldigt fin kamera, som skapar negativ med massor av personlighet och karaktär.

Filmen som jag oftast laddar den med är 120mm Tri-X 400 och ger bilder med formatet 6×6.

Kameran är helt manuell och saknar såklart ljusmätning, de längre slutartiderna är lite osäkra men annars fungerar den utmärkt!

Kameran är av märket Zeiss Ikonta M med en finfin Tessar 3.5 /75mm – optik.

De fem hundra kronorna jag gav för kameran, har betalat tillbaka sig flera gånger om i både fina bilder och upplevelser.

Mörkrummet

Äntligen har jag tagit mig själv i kragen, gett mig en spark i baken och hittat in till mörkrummet.

Bara några dagar in på 2018 blev jag medlem i Karlstads Nya Fotoklubb, som har ett finfint mörkrum med allt jag jag behöver, och det ligger dessutom bara 500 meter från min bostad.

Beställde kemi och fotopapper hos tyska Fotoimpex, som föredömligt levererade en låda på drygt 6 kg för endast 100:- i frakt och med bara 3 dagars leveranstid. Fantastiskt bra och jag kan varmt rekommendera att handla här.

Nu har jag varit och använt mörkrummet några gånger och skapat bilder från negativ som jag framkallat hemma i badrummet.

Jag njuter i massor när jag är här.

Den lugna processen, labbandet med kemikalierna, ljudet av vattnet, det röda dova ljuset, dofterna, musiken från högtalarna, kreativiteten, frustrationen när det inte blir som jag vill, trixande med belysningstider, filter och kontraster, känslan när bilderna växer fram i kemin, och lyckan när jag träffar rätt i bilden jag försöker skapa.

Det är nästan en surrealistisk känsla och ibland stannar jag upp och funderar på om jag verkligen vet vad jag håller på med.

Jodå en bra grund har jag skaffat mig, framför allt genom Lasse Mellberg på Biskops Arnö, men jag har också massor kvar att lära och utforska.

Mörkrummet är en bubbla som är tidlös, och samtidigt en värld som nästan bara handlar om tid.

En sak är säker, tiden och timmarna försvinner här i det dova röda ljuset och jag känner mig lättare i både kropp och huvud när jag efter en dag i mörkrummet stänger och låser dörren bakom mig.

När jag kommer hem, bokar jag direkt in nästa helg för mer analogt bildskapande.

Nytt år, nya utmaningar!

Happy New Year

2017 genomförde jag några roliga och utmanande fotouppdrag, några arkiv- och porträttbilder blev publicerad i media, var representerad med ett verk på en utställning i Skövde Konsthall, och framförallt gick jag två kurser som båda var fantastiska på sina sätt med en vecka på Biskops Arnö i Fotografiskt hantverk och en 3-dagars workshop i Fotogravyr med fotopolymer.

Som ett sätt att komma vidare,  fortsätta att utvecklas och upptäcka nya områden att utforska, gillar jag att summera året genom de upplevelser jag haft, kunskaper jag skaffat, erfarenheter som samlats, människor jag lärt känna.

2017 handlar mycket om långsamma processer och sätt att skapa bilder. Jag fördjupade jag mina kunskaper inom mörkrumsarbete och analogt foto, utforskade nya tekniker som kan ta mig vidare mot ett mer konstnärlig uttryck och ett hantverk som jag inspireras av och vill fortsätta att utveckla på olika sätt.

Redan första dag på nya året blev jag medlem i Karlstads Nya Fotoklubb, till stor del för att få tillgång till mörkrum att kunna jobba i, men också för att hitta andra fotografer som jag kan inspireras av och lära känna.

Under 2018 ska jag fortsätta att utforska och jobba vidare med grafik och fotopolymer, och förhoppningsvis prova på andra tekniker.

 

Ska försöka bli bättre på att exponera mina bilder och ”våga” berätta att de är till försäljning. De få gånger jag har gjort det, så har jag sålt bilder, så jag vet inte vad jag är rädd för. Eller jo, såklart jag vet! ”Är bilden verkligen bra?”, ” Vem vill ha den på sin vägg hemma?”, ”Vill någon betala för den här bilden?” etc etc.

Genom åren har jag skapat en hel del bilder, så det skulle vara väldigt roligt, utmanande och lärorikt att få möjlighet att ställa ut några av mina bilder i en egen utställning eller tillsammans med någon som visuellt passar bra ihop.

Men jag ska också skicka in bilder till några utvalda jurerade samlingsutställningar, och om jag kommer med i någon ser jag det som en ren bonus och kul erfarenhet. Det var ju väldigt roligt och en fin upplevelse att få vara med på Värmlands Höstsalong på Rackstadsmuseet i Arvika 2016.

Så ja, det finna alla möjligheter för att 2018 ska bli ett nytt roligt och utvecklande år mig och mitt bildskapande.

The middle of nature

img022_grass_airesrefflex_webb
In the fields

For a few month ago I bought a new camera, an Aires Reflex TLR (middle format).

The man i bought it from had taken realy good care of the camera. Some of the controls are a little stiff, on the other side has the camera not been used for 15 years, and was made in the early 1950s.

Overall the camera is in very good condition, the shutter speed works fine and it’s really nice to work with.

I also gave the man a promise that i would use the camera and give it some love and care.

Now i finaly given me the time to trie it, and also developed the first roll Tri-X 400 film (120-mm film).

I am really pleased with this fine old camera and the pictures it creates.

img022_seagrass_airesreflex_webb
In the reeds