Plötsligt sitter den där i trädet utanför huset, den stora fågeln pappa har pratat om och som varit i närheten den senaste tiden.
Har väntat hela helgen på att få se den och kameran med zoomen monterad ligger redo.
Jag rör mig långsamt, lyfter upp kameran försiktigt och försöker fokusera manuellt då det är mycket grenar i vägen och jag vill inte skrämma iväg den med ljudet från autofokusen.
Precis när jag knäpper första bilden så vrider ormvråken på huvudet, tittar på mig och med några kraftfulla vingslag lyfter den och så är den utom synhåll.
Den här ormvråken var ca 40-50 cm och drygt en meter mellan vingspetsarna när den fällde ut sina vingar.
Visst ser man de här ganska ofta, men jag har inte kommit så när som jag gjorde idag, en kort men fin upplevelse!
Bildligt Talat 