Står ensam på en snötäckt klippa vid Vänerns kant och ser ut över ett landskap i gråmod.
Vinden ligger på från norr biter i kinderna och tränger in under skinnet.
Isen har svårt att få fäste i vågorna som och inte vill frysa still.
Jag försöker tålmodigt blåsa värme i mina frusna fingrarna.
Det vilar ett lugn över klippan, som ändå värmer mig i nordanvinden.
Skymningen börjar sakta lägga sig, trots tidig eftermiddag, snart är det mörkt.
Så jag börjar sakta gå längs klipporna, vidare in i skogen för att ta stigen hem.
Jag kommer snart tillbaka.
Bildligt Talat 