Pipande halsar, skrikande lungor, blodsprängda ögon, pumpande hjärtan, tomma blickar, mjölksyra, mjölksyra och åter mjölksyra.
Vältränade kroppar ligger totalt utslagna i gräset, en del vrider sig som ormar eller fiskar på land för att få in friskt syre i kroppen. Det flesta hostar och spottar, saliv och slem hänger ner från plågade ansikten, en och annan är på gång att kräkas men magen är tom och det blir bara en blörp.
Det är ingen skön syn….eller jo, det är faktiskt en riktigt härligt upplevelse att få vara närvarande och ta del av den här energiexplosionen och krafttömningen.
När det samlat sig och reser sig upp är några vinnare, de flesta inte!
Det handlar om Svenska Mästerskapen i Sprintorientering 2010 och den här dagen är Sveriges bästa tjejer och killar, damer och herrar samlade, däribland några som också tillhör Världseliten.
Kropparna har tränats hårt i många år och har en mycket hög fysiskt kapacitet. Men här handlar det inte bara om fysik, utan minst lika mycket huvud och att kunna spänna bågen utöver det vanliga och tänka sig bort från all smärta när du börjar trampa luft på upploppet och mjölksyran rinner ur öronen.
Det handlar om att vara närvarande ”här och nu” och att verkligen vilja vinna!
Varje förlorad sekund kan kosta dig guldet eller en pallplats.
Ett lysande exempel på sekundstrid var i H20 klassen där det skiljde 4 sekunder mellan guldet och en sjätteplacering. Knappast en överdrift att kalla det ruskigt tajt. Alltså, var du två sekunder efter segraren, ja då hamnade du utanför pallen!
Jag tror sällan att det är slumpen som avgör om du har marginalerna på rätt sida, det handlar mer om vinnarskalle och att kunna hantera smärtan och plåga sig lite mer än alla andra när det verkligen gäller.
Frågan är om du kan skaffa sig en vinnarskalle eller om det är något som du föds med?
Att bilderna nedanför visar vinnarskallar råder ingen tvekan om!
Och är du en vinnare får du alltid räkna med…..
Sport och särskilt orienteringen handlar om så mycket mer än att vinna, men jag förundras ändå över de människor som är hängivna sin sport och har förmågan att sticka nästippen, knät eller stortån 1 mm före sina konkurrenter.
Bildligt Talat 
Skrattade gott åt den första serien av bilder, den där känslan känner jag igen. Hur många gånger har man inte tagit ut sig på upploppet så till den milda grad att det inte går att komma förbi censuren med konsekvenserna?
Oftast dock, utan att få uppleva känslan av att vara en vinnare. Men det bästa med orienteringen är ju då att det går att hitta på egna små tävlingar i tävlingen, om man nu inte har förmågan att tävla om priserna.
Jag är grymt impad av de bästa, de där som är asbesvikna för de missat tre sekunder på ett lopp om ca 9,8 km. Jag fattar inte ens hur man räknar då. ”Fan, jag stod med båda fötterna på marken”, det är alltså kört.
Saknar verkligen sporten. Inte de tidiga helgmorgnarna och den iskalla utomhusduschen, eller lervällingen på TC heller för den delen. Men allt det där andra. Sörjer att jag inte kan. Har drabbats av någon form av höftproblem och varje steg gör ont. Att springa i skogen är inte aktuellt liksom. Däremot kanske jag kan bli en av de där tjocka tanterna som lunkar runt en direktbana då och då. Exakt en sådan där som jag lovade mig själv att aldrig bli. Hur som helst har jag lovat barnen en godisorientering i närskogen inom kort. Det ska bli skoj.
Tack för en fin inblick. Vill gärna se fler orienteringsbilder. Och tack för pinget.
Tack snälla för din kommentar Mona! Åhh..va tråkigt att en skada satt stopp för orienteringen. Ja, jag är själv långt ifrån en vinnare i målområdet *ler* Att jag själv fastnade för orienteringen och då på senare år, är just charmen med de små tävlingarna och de öppna klasserna där alla medverkar på sina villkor. Och om det ens finns ett pris, så är ett det ett par grytlappar från hembygdsföreningen som lottas ut bland deltagarna *ler, igen*. Det låter förmodligen som en floskel, men alla som hittar till orienteringen är vinnare på något sätt. Och ja, jag lovar att komma med fler bilder och inlägg. Sköt om dig! /Mattias
Härliga bilder! Blir verkligen sugen att göra ett försök snart igen och se om mina knän håller för lite löpning utomhus. Fungerat otroligt bra på löpband i snart ett år så ett par riktigt bra skor snart så ska jag testa att springa utomhus i spår. Fungerar det kan det bli lite orientering efter det. Ser så otroligt kul ut!
Tack Peter! Hoppas verkligen att dina knän håller för lite löpning ute på motionsspåren och att du sedan kan växla över sakta men säkert till lite mer obanad terräng. Orienteringen är verkligen ett roligt sätt att motionera och umgås på, vilket jag upptäckte för drygt 5 år sedan. Nu är jag fast!
Önskar dig stort lycka till med återkomsten till skogen och den roligaste sporten som finns.