Ibland ser man inte skogen för alla träd

Som orienterare och löpare är naturen min arena för träning och tävling. Många timmar befinner jag mig i naturen på naturens villkor. Yttre omständigheter spelar sällan eller ingen roll, och alla har sin charm på sitt sätt.  För mig är det det här ett sätt att hålla mig frisk och stark i kropp och själ, det är ett sätt att stressa ner och hämta ny kraft.

Endorfinkickar som ger njutning och välbefinnande, som i ord är svåra att beskriva.

För tillfället har jag en skada som tvingar mig vila från löpningen, men den hindrar mig inte från skogen. Så idag packade jag ryggan med kamera och fika. Det blev en härlig eftermiddag, där klockan och farten inte hade någon betydelse idag.

Idag njöt jag på ett nytt sätt! Endorfinkickarna uteblev, men istället fylldes min kropp och mina sinnen med fågelsång, ljud från bäckar och träd, jag la märket till saker och detaljer som jag i vanliga fall rusar förbi i jakten på snabba tider och smarta vägval.

Jag insåg att jag inte har sett skogen på det sätt som jag gjorde idag, och det var en trevlig upplevelse som jag gärna gör om fler gånger. Det kanske fanns en mening med skadan? I varje fall ska den ha ett litet tack för idag!