Med diket som arbetsplats
Igår såg jag premiären av den klassiska 1600-tals operan L’orfeo i en mycket bra uppsättning av Wermland Opera på Karlstads teater.
Musiken som Wermland Operas orkester skapar har gett dom ett rykte som en av Sveriges bästa orkestrar, och som dirigent Hans Ek och hans musiker i orkestern levererar den här kvällen.
Upplevelsen och närvaron är mäktig stor när stolen vibrerar av instrumentens kraft och toner som sköjer över mig från orkesterdiket. BAM!
Efter repetitionen i torsdags passade jag på att fotografera några av musikerna när de satt kvar i orkesterdiket, för en genomgång och finslipningar inför premiären.
Jag tycker det blev en bra och intressant bild från en lite annorlunda miljö och kreativt arbetsplats.
Bilden är också mitt bidrag och min tolkning till Fotosöndag och tema ”Arbetsplats” (bilden finns också på mitt flickr-konto)
_________________________________________________________________________
Nu måste jag också dela några av mina intryck från kvällen och Wermland Operas uppsättning av L’orfeo
Uppsättningen som Wermlandsoperan har skapat av Monterverdis Opera L’orfeo har klang av Norden, där både nyckelharpa och fioler sätter sin ton och känsla med tygliga influenser från folkmusiken. Det känns annolunda och häftig när musik från olika tidsåldrar möts på det här sättet.
Kristoffer Steen som har sina rötter som gitarrist i hardcorebandet Refused har regisseat Operan. Och med en spännande och intressant blandning sångare och solister, har han hämtat rösterna till rollerna från både opera, musikal, jazz, pop och rock. Det blir en härlig blandning som fungerar utmärkt som berättelse till historien om Orfeo.
Foto: Mats Bäcker – Jan Kyhle i rollen som Orfeo i Wermland Operas uppsättningen av L’Orfeo (pressbild)
Orfeo framförs av operasångarna Jan Kyhle, som under 80-talet spelade med Lustans Lakejer och Rehperbahn, Birgit Bidder som är sångare i ett band med Mattias Alkberg och har spelat med både Kajsa Grytt och Docenterna, Moto Boy som snart släpper sitt tredje soloalbum och har tidigare spelat med The Ark.
AnnLouice Lögdlund strålar med sin fantastiska röst och sång på ett sätt som lysers så stark och kraftfull att håren på armarna och i nacken att reser sig när hon sjunger. Hon är riktigt bra, fantastiskt bra!
Men det är blandningen och krocken av tidsåldrar som gör helhelten och resultatet till en fin upplevelse med stor behållning.
Foto: Mats Bäcker – Wermland Operas uppsättningen av L’Orfeo (pressbild)
Handlingen bygger på den grekiska myten om Orfeo och hans älskade Eurydice, som dör under bröllopsfesten. Sedan får vi följa Orfeos kamp att ta sig ner till underjorden för att ta med henne upp till de leande igen, men det finns ett villkor! Orfeo får inte möta Eurydices blick, om han gör det blir hon kvar i underjorden för evigt.
Samarbetet mellan musik och dialog fungerar utmärkt och stärker varandra genom föreställningen, som också är skapad på ett lättsamt sätt som flirtar med publiken och lockar mig till skratt flera gånger. De två timmarna flyger iväg! (2 akter a 40 min och en paus på 20 min).
Jag är ingen van operabesökare, men jag njuter i fulla drag av upplevelsen och närvaron i den levande musiken, sången och skådespelet på ett sätt som jag inte hade räknat med.
Det här är bra! Nu vill jag komma tillbaka till operan många gånger och se mer!
Jag tycker verkligen att du ska ta tillfället i akt och se L’Orfeo på Värmlandsoperan i Karlstad, det var riktigt bra och underhållande på många sätt.
Du har en månad på dig och den spelas nu mellan 1 mars – 5 april 2014 på Wermland Operas Stora scen.
Bildligt Talat 