Hon står ensam och övergiven på ett brunnslock i parken vid Alsters Herrgård.
Sakta har hon börjat vittra sönder av väder och vind, men hon lyser upp där hon står lite malplacerad när skymningen faller över det Värmländska landskapet och parkmiljön runt herrgården.
Bildligt Talat 
Denna bilden är både vemodig och fantastiskt vacker. Tummen upp för dig Mattias!
Tack snälla Annelie! Jag tycker också det blev en fin bild som andas vemod och skörhet.