Kvällen har kommit för vernissage hos Thimar/Westling Galleri. och utställningen ”Jag tar kort” med foton eller ja, kort tagna av Nina Ramsby.
För mig är Nina Ramsby relativt okänd, visst har jag hört några av de fina låtar som hon har spelat in tillsammans med Martin Hederos, men inte mer än så. Därför har jag heller inga speciella förväntningar inför kvällen och utställning, mer än att det ska bli roligt att kolla in foto och träffa vänner som jag gillar att umgås med.
Som fotograf är Nina Ramsby helt okänd för mig, men genom media som under veckan har uppmärksammat utställningen så har jag kunna läsa på lite (se länkar längst ner i blogginlägget).
Alla bilderna på utställningen är tagna med Ninas mobilkamer och sedan filtrerade i apparna Hipstamatic och Instagram.
Genom flera omgångar med filtreringar och utsnitt växer nya bilder fram och bruset utvecklar tonen, formen och känslan.
Porträtt med modiga och hårda beskärningar som jag gillar mycket, blandas med stilleben som både är abstrakta och fantasifulla.
När jag under kvällen pratar med Nina, berättar hon om hur hon förr fastnade i tekniken och tidsödande bildbehandlingen….vilket jag själv känner igen mig i, men också hur Instagram har fått fart på lusten och fotograferandet genom sin tillgänglighet och enkelhet.
Hon berättar om hur hon jobbar med bilderna och att hon hela tiden går på sin magkänsla när hon filtrerar bilderna gång på gång om och om igen för att få fram den rätt tonen, bruset och känslan. Det finns inga färdiga regler eller facit, utan varje bild och bildbehandling är unik.
I en av duscharna står en gitarr, vilket lovar gott inför kvällen och helt plötsligt frågar hon oss om vi vill höra några av hennes låtar?
”Jaaaa”, instämmer alla! Och vi samlas längs lokalens väggar och på golvet framför henne. Hon spelar och sjunger med sin fina och personliga röst som är stark och tonsäker men samtidigt spröd. Det är intimt och fantastiskt bra!
En stund senare ropar hon. Det kanske är någon som vill ni höra några dikter jag har skrivit?
Jaaaa! ropar vi och samlas runt henne igen. Hon frågar vad vi vill höra? Kanske kärlek, en rolig eller jävligt abstrakt och sorgsen, som hon själv uttrycker det. Det blir både två, tre och sedan ytterligare några till. Nina bjuder verkligen på sig själv på ett personligt, varmt och öppet sätt, vi skrattar och njuter av stunden tillsammans.
Här står Jesper Löfvenborg som själv är konstnär och vi pratar om musik och skivor som han ska recensera.
Det är många vänner och bekanta som besöker utställningen den här kvällen, de jag inte känner så bra passar jag på att lära känna lite mer. Det här är en bra kväll på många sätt!
Blogginlägget blir min hyllning till Nina Ramsby och Thimar/Westling Galleri.
Det här har varit en fantastisk kväll som både berört och inspirerat på många sätt, en kväll som jag kommer bära med mig en lång tid fram över.
Inte bara för bilderna på utställningen, jag menar ”korten”, som i sig är både spännande, modiga och bra, men framför allt för Ninas starka närvaro på plats som tog den här utställningen, spelningen och poesikvällen till en upplevelse jag aldrig kunnat drömma om.
Tack Nina Ramsby! och stort tack Claes Thimar och Stefan Westling för att ni bjuder in oss till ert ”förlängda vardagsrum” (som Stefan så bra uttrycker det), det är jag mycket glad och tacksam för.
Missa nu inte utställning som pågår under helgen 25/10-27/10 (Thinar/Westling Galleri, Strandvägen 20, Karlstad)
Nina Ramsby i media
SVT – Bilden är huvudsaken
Sveriges Radio P4 Värmland – Mycket Värmland för Nina Ramsby
Bildligt Talat 
Tack för fina ord Mattias!! 🙂