Jag står och tittar på skogsdungen på andra sidan vägen från Annas hus som sprakar av krispig grönska som det bara kan göra i början på sommaren.
Men under ytan finns en annan sida och den är inte lika vacker!
Eftersom Anna redan förra helgen upptäckte att det fanns en hel del skräp i skogen där hon snabbt fyllde några kassar sopor, så bestämmer vi oss för att fortsätt och tar oss an den andra halvan av skogen den här eftermiddagen.
Så med var sin kasse handen kliver vi över vägen och in i skogen med en yta lite drygt en fotbollsplan stor, en allmänning som kommunen äger och som avgränsar till nästa gata med villor och en skola.
Naturen har börjat att klä in en aluminiumburk som ligger öppnad och blottad med sina vassa kanter. Om sådär några hundra år har nedbrytningsprocessen tagit hand om tomburken. Hmm…lägger den i kassen och kliver vidare i riset.
En trasig glasflaska med sylvassa spetsar och glaskanter smälter fint in och gömmer sig i det gröna riset. Att bryta ner glas för naturen tar ruskigt lång tid!
Någon (djur eller människa) kommer att skära sig och det är inte frågan ”Om”, utan ”När?”
Åh, spår av fredagsmys under en gran! …”har ni fest eller?”
Några meter bort ligger en tom Vodkaflaska, några meter till ligger en whiskeyflaska, massor med tomma flaskor, burkar ligger utspridda som kottar på marken.
På femton minuter har vi fyllt var sin stor kasse med glasflaskor, plastpåsar, burkar, snusdosor, Pet-flaskor och annat skräp.
Efter trettio minuter har vi fyra fulla kassar!
När det har gått lite drygt en timme har vi galet nog plockat skräp i skogsdungen som fyller åtta stora kassar!
Ja, det här är helt galet! Hur är det möjlig att vi människor bara kastar ut allt det här rakt ut i naturen?
Jag blir både berörd och upprörd! Det är inte OK att det ser ut så här i naturen. Naturen som vi ska ta hand om, förvalta och förädla…inte göra till en soptipp.
Vi sorterar upp soporna i olika högar med glas, metall/aluminium, plast och övrigt skräp. Fyller bilen och åker till återvinningscentralen med skräpet. Det är varken svårt eller jobbigt.
Både jag och Anna är chockade över mängden av skräp som vi plockade ihop på så kort tid.
Anna skrev i under veckan i sin NWT-krönika om förra helgens städning i skogen och sin förfäran i kombination med vreder över upptäckten i skogen där rådjuren håller till på kvällarna, skogen där barnens genväg till skolan går, skogen som är vår natur och skogen som nu har blivit en soptipp.
Efter krönikan har hon fått in flera reaktioner, kommentarer och bekräftelse på – att nu är det nog!
Vi förstör vår natur, djur skadas och dör bara på grund av att vi skräpar ner.
Därför vill Anna och jag utmana dig på ett enkelt litet uppdrag som vi kallar ”Skräpkassen”.
- Ta med en kasse ut i naturen och se hur fort det går att plocka kassen full med skräp
- Tiden är underordnat, saken och uppdraget är att gå ut i naturen och fylla en kasse med det skräp du hittar.
- Jag lovar att du blir överraskad hur fort skräpkassen blir full, så ta med dig några extra!
- Förutom att vi hjälps åt att städa rent i naturen så får du frisk luft och motion på köpet.
Dela gärna med dig av ditt fynd och din insats med en bild på Instagram, Twitter och eller Facebook, som du märker med hashtagen #skräpkassen
Nu ska vi hjälpas åt att städa naturen så att den blir ren och fin även under ytan – Det tar inte lång tid och det gör skillnad.
Bildligt Talat 