Vinter omfamnar med snö, frost och dimma.
Landskapet är ljudlöst vackert när allt det vita tonar in och ut i luft, mark och himmel utan kontraster i en känsla av oändlighet.
Längs min väg växer träd och buskar fram ur dimman som skapar min värld runt mig.
Plötsligt bryts tystnaden när hundratals kajor lyfter från träden framför mig och sveper förbi ovanför mitt huvud för att försvinna in i den vita ljudlösheten.
Närvaron och nuet är så påtagligt jag känner varje hjärtslag i mig.
En drömlik känsla men samtidigt så på riktigt.
Jag går vidare, andas och tonar ut i det vita.