Tillsammans med döttrarna cyklar vi ner till klipporna vid Vänern för ett kvällsdopp.
Tunna molnslöjor ligger som ett flor framför solen som är mjuk och ljum, precis som vattnet.
Vänern ligger nästan spegelblank och vi har endast naturen som sällskap när vi bryter vattenytan med ett simtag som skapar små svallvågor.
Vi sitter en stund på klippan och torkar innan vi cyklar hem igen.
Försöker väja för de spanska slemmiga sniglarna samtidigt som några myggor krockar mot kinden.
En sommarkväll i juli.