Vad är ett fotografi?

Är fotografi en avbild av verkligheten? Hur påverkar fotografiet dig, oss, samhället? Är fotografiet en sanningsbärare? Vad är det som gör att du fastnar för ett fotografi?

Dom här frågorna och många fler har jag brottats med i kursen Fotografins Filosofi, som jag har läst på Karlstads Universitet under våren.

Några av böckerna som var del av kurslitteraturen stod redan hemma i bokhyllan olästa, så det var verkligen ett bra tillfälle att ta sig an Roland Barthes, Vilém Flusser och Susan Sontag på riktigt.

Och vilken resa dom här tre personerna har skickat iväg mig på!

Deras teser runt fotografi och bildkultur har vält omkring mig i både huvudet och själen, och gör det fortfarande.

Jag har har varit både provocerad och förvirrad. Först försökte jag kämpa emot, men insåg att jag var tvungen att acceptera och ta in deras tankar och idéer, och låta dom landa i mig. Först därefter kunde jag reda ut vad, hur och var jag själv står i de här frågeställningarna.

En central frågeställning i kursen var; Är fotografiet är en avbild av verkligheten och en sanningsbärare?

Innan kursen hade jag tvärsäkert svarat; ”Självklart! Fotografiet är ju ett fryst ögonblick, en kopia av verkligheten som är avbildad med kameran.”

Nu är inte mitt svar lika självsäkert och inte så enkelt.

Jag ligger närmast Roland Barthes i frågan om om forografiet som avbild av verkligheten. Det som har fotograferats och funnits framför kameran, är verkligt och är en avbild av något som varit. Tidsbegreppet ”har varit” är också intressant och har en viktig roll och funktion i Barthes teser, som han kallar för ”Noem”.

Vilém Flusser och Susan Sontag helt från Roland Barthes, som båda starkt förnekar att fotografiet är en avbild av verkligheten och inte alls är en sanningsbärare.

Vilém Flusser förnekar bestämt det här och hävdar istället att vi är slavar under tekniken som styr och begränsar oss. Inte minst kameran som en apparat tillverkad av maskiner och fotografiet som en produkt av apparaten, en bild som bara är en yta. Kameran i sig är programmerad att kunna utföra vissa saker vilket begränsar användaren och blir på så sätt en förlängd arm av industrin och tekniken. Industrialismen och tekniska uppfinningar ser han som ett hot mot mänskligheten, och vi människor är bara pusselbitar i ett större system.

Susan Sontag är inne på samma spår som Flusser och är också starkt kritisk till industrialismen och bildkulturens utveckling, men inte lika radikal. 

Sontag ser fotografier som kodade, ett etiskt regelverk för vad som är värt att uppmärksamma.

Hon anser också att genom fotografier blir världen en serie av osammanhängande och lösryckta fragment som blandar dåtid och nutid, och som gör att vi missar och inte ser sammanhang.

Ett fotografi kan i sig själv inte förklara någonting, utan kan endast ses som sin egna slutsats, spekulationer och fantasier enligt Sontag.

Vidare diskuteras bildkulturens utveckling och hur vi upplever saker genom bilder, som om det vore på riktigt och att vi är allt för okritiska till bilder och fotografier i allmänhet, vilket är ett förhållningssätt som är en fara för både människor och samhället i stort.

Ju mer jag läser, ju mer förvirrad blir jag. Jag läser om stycken och kapitel flera gånger, kommer tillbaka och läser om igen. Sakta faller bitarna på plats, även om jag inte kan förlika mig och relatera till allt som de skriver och debatterar.

Hur skulle jag kunna se Sebastião Salgados starka dokumentära skildringar som osanna och inte avbilder av verkligheten?

Nej, det kan jag inte! Däremot har jag utvecklat mitt förhållningssätt och är mer kritisk till fotografiet utifrån budskap, användare etc. Och jag ser alla fotografier som subjektiva.

Många av diskussionerna och frågeställningar är otroligt viktiga diskussioner med områden som är högst aktuella idag, inte minst om vi ser hur visuell vår vardagskommunikation är, hur okritiskt vårt förhållningssätt är till bilden och fotografiet i allmänhet, och vilken påverkan och konsekvenser det har och får på både på oss som individer och på samhället i stort.

Då ska vi också ha i åtanke att alla de här tre personerna inte finns i livet idag och Sontag gav ut sin bok On Photography redan 1977, Vilém Flusser 2000 och Roland Barthes Camera Lucida 2006.

Utvecklingen av bildkulturen som de alla är kritiska till har fortsatt i en rasande takt och på flera sätt som de varnar för och sätter fingret på i deras teser.

Har den här omvälvande resan, nya kunskaper och insikter påverkat mitt sätt att fotografera?

Ja, den har i vilket fall som helst gjort mig till en bättre betraktare av bilder, då jag har är tryggare och fått ett djupare förhållningssätt till fotografiet och bilden. Jag ser helt enkelt på bilder och fotografier på ett annat sätt efter kursen, som är mer kritiskt och har också gett mig nya verktyg för att analysera bilder.

Så visst kommer det att påverka mitt eget fotograferande. I allt från urval av bilder jag tar, varför jag tar bilden och vad jag vill berätta med bilden.