Det är något speciellt att fotografera med Polaroid-kameror.
Ja, jag är förförd av min Polaroid SX-70 från 1975, byggd i ett metallchassi som är klätt med brunt skinn.
Den är inte bara är attans så snygg, utan levererar också bildpoesi med en typisk polaroidkänsla som passar mitt bildspråk.
För det är inte bara tjusningen med att bilden kommer direkt ut ur kameran när du knäpper bilden, utan också den känsla och uttryck som skapas i bilden genom den direkta framkallningsprocessen.
Resultatet är lite slumpmässigt och blandar skärpa med oskärpa, men påverkas också av andra omständigheter, så som om det är varmt eller kallt när du tar bilden och när bilden framkallas.
Ofta blir det också små defekter vid framkallningen som flyter ut i kanterna, ibland har bilden små sprickor, softa toner och ibland partier med ljusa eller mörka skiftningar. Retar förmodligen gallfeber på en del fotografer, men jag tycker för det mesta att det skapar ett unikt konstnärligt uttryck som jag uppskattar i min fotografering.
Filmen finns att köpa både som färgfilm och svartvitt. De har lite olika egenskaper och karaktär, där den svartvita filmen är mjuk i tonen och färgfilmen är kontrastrik.
Fördelen med SX-70 modellen är att den är lite av en systemkamera. Den har glaslins, fokuskontroll och även möjlighet att kontrollera exponeringskompensation.
Att det sedan också går att använda, förändra och påverka den framkallade bilden på olika sätt med olika kreativa processer, gör inte fotograferandet med Polaroid mindre roligt och inspirerande.
Själv har jag provat på något som kallas för emulsion lift. Enkelt beskrivet klipper man upp den framkallade Polaroid-bilden och löser sedan upp den i vatten och fäster den ”svävande” exponeringen på ett akvarell-papper. Kan bli ett fantastiskt fint resultat och så kan det gå åt pipsvängen och bilden går sönder helt.
Det finns mängder med andra olika experimentella processer som man kan googla sig fram på för att hitta inspiration och hjälp.
Avslutningsvis en liten kort dokumentär om ”Mannen som tog 12.000 SX-70 porträtt 1976”, som också berättar en hel del om historien runt modellen SX-70.
Lite fakta för dig som är intresserad mer av Polaroid.
När Polaroid la ner sin produktion 2008, startades ett företag som då hette ”The Impossible Project” för att rädda produktionen av film till Polaroidkameror. 2017 ändrades namnet på företaget till Polaroid Originals som både producerar film, kameror och tillbehör.
På Polaroids webbplats kan du läsa och hitta det mesta runt kameramodeller, film och tillbehör .
Och det finns gott om flera svenska återförsäljare av både film, kameror och tillbehör.
Filmen som är kassetter (med batterier) innehåller 8 bilder och finns att köpa både som färgfilm och svartvitt.
Fördelen med SX-70 som är den modell jag har, är att den kan betraktas som en Polaroid-systemkamera där du har fokuskontroll och även möjlighet att kontrollera exponeringskompensationen.
Så det går fortfarande att få tag i ”film” till dessa. Lever Polaroid som företag fortfarande eller är det någon tredjepart som står för ”filmen” numera?
Hej Håkan,
Film finns att köpa utan problem, dock inte till alla gamla modeller. Företagsmässigt både ja och nej. När Polaroid stängde ner sin verksamhet 2008, startades ett nytt bolag upp och köpte en av fabrikerna med inventarier och fortsatte under namnet ”The Impossible project” för att rädda produktionen av film. Sedan några år tillbaka ändrades ägarförhållande (tror att Polaroid köpte upp bolaget) och nu är bolaget namnändrat till Polaroid Originals. Företaget går bra då Polaroid har fått ett rejält uppsving de senaste åren. Det kostar dock en del att fota Polaroid då varje kassett med film (8 bilder) kostar ca. 180:-. Men det är attans roligt och går att jobba vidare kreativt med bilderna i olika processer.
Ha det fint!
/Mattias