Varje dag ser jag min omgivningen i bilder eller ännu bättre beskrivet så lägger jag märket till små saker, ögonblick och händelser.
Det handlar om små detaljer så som hur ljuset faller in från ett fönster och reflekteras i ett hår, en tom blick, ett möte, väntan, en känsla, kontraster, kompositioner.
Visst är det ofta ögonblicken går förlorade och det kan bero på att jag helt enkelt inte hinner med, men tyvärr är den vanligaste orsaken att jag inte ”vågar” fånga ögonblicket med kameran….och det ligger ofta och gnager obehagligt och förargligt en tid efteråt.
VARFÖR knäppte jag inte bilden!
Härom dagen dök det upp ett tillfälle och en situation som jag gillade och kameran fanns redan i handen, men så kom den tvekande tanken; ”vågar” jag?! jag gick förbi min vana trogen….men stannade upp och vände tillbaka.
Det satt en ädre dam vid en dörr på Värmlands museum. Ljuset från fönstret i dörren föll vackert in på henne och utanför fotograferades ett brudpar med sällskap.
Jag såg bilden direkt när jag passerade situationen. Hur den äldre kvinnan skulle bilda en fin komposition som förgrund med de unga förväntansfulla blivande makarna och fotografen utanför och vice versa.
Jag har ingen aning om vem damen är, om hon väntade på någon eller om hon bara satt sig ner en stund för att vila, kanske tittade hon på brudparet som fotograferades och själv tänkte tillbaka på sin egen vigsel, hon kanske tänkte ”stackars krakar, eller så njöt hon bara av den stunden i den lugna och fina miljön på museet.
Det är också det som är intressant med att fånga okända människor och händelser med kameran. Betraktaren kan helt enkelt skapa sin egen historia för bilden.
Missa inte ögonblicket bara för att du inte vågar, utan visa istället att du har en kamera, ta bilden och känn av situationen!
Bildligt Talat 