Klockan är strax efter nio på söndagsmorgonen när jag kliver in i stationshuset i Karlstad.
Det doftar nybryggt kaffe och några ensamma själar sitt och fikar vid var sitt bort och tittar ut genom fönstren som vätter mot centrum, några andra sitter på bänkarna i väntsalen försjunkna i tankar och tidningar.
Tystnaden och lugnet är påtaglig och trots att det är en plats som handlar väldigt mycket om tid, så andas det tidslöshet i både lokalen och den stämningen som råder här…vilket inte alls känns fel, utan snarare trivsamt och lite mysigt.
Alla som är här borde kanske vara på väg någonstans, men det känns som flera hittat hit just för lugnet, anonymiteten, men ändå med en viss känsla av gemenskap.
Jag tar en kopp kaffe och njuter lite av lugnet och tidlösheten.
