Det småregnar ute och min dotter sitter i sängen och läser, lätt lutad mot väggen bakom sig medans det tre meter höga fönstret släpper in ljus som skapar mjuka skuggor och en vacker ljussilhuett som lägger sig som en auroa mot hennes profil.
Tiden står stilla i det 100 år gamla tjänsterummet i Ånnebols gamla skola där jag och min dotter har hyrt ett rum över natten.
Ögonblicket är så fint att jag knappt vågar andas för att inte förstöra och skapa krusningar på den spegelblanka och tidlösa stämmningen som råder i rummet.
När regnet har stillat sig tar vi en promenad i den regnfuktiga och ljumma julikvällen där det vackra landskapet i västra Värmland breder ut sig med sina böljande kullar och små sjöar.
Carpe Diem har aldrig passat bättre och livet blir inte så mycket bättre än så här!
Bildligt Talat 