Det har har mognat i mig under drygt en vecka, men först nu kan kan jag summera mina tankar och känslor.
Thåströms spelning på ”Putte i Parken” var en magisk och storslagen upplevelse i flera dimensioner.
Hypnotiskt vaggas jag omgående in i Thåströms tunga, mörka och taktfasta hjärtslag, ett hjärta och en puls som så innerligt slår för kärleken, livet och musiken…oavsett vilken form den tar sig.
Min kropp skälver av den tunga ljudbilden, det hysteriska men magiska ljusspelet bländar mina ögon, samtidigt som öronen fångar Thåströms poesi och hans röst låter brutalt bra i sommarnatten.
Han bjuder verkligen på massor av känsla och nerv när han står där på scenen och är ett med sitt uttryck och sin konst.
Det är knappast en publikfriande setlist han radar upp, men låtarna är fantastiska och som små pusselbitar bygger de en helhet och en upplevelse jag sent ska glömma.
Jag hade förväntade mig att få se en grym spelning med Thåström, jag fick så mycket mer!
Bildligt Talat 