Njutning i Glaskogens Naturreservat


Lägerelden vid Bergtjärn Skog och natur, vänner, skratt, lägereld, motion, mat, kokkaffe, äventyr, vandring, fotografering…ja, det blir inte mycket bättre än så här!

Efter ett oväntat meddelande på Facebook i början på förra veckan, hamnade jag under torsdagen på en makalös fin vandring i Glaskogen tillsammans med guid, fotograf, skribent, representant från Visit Värmland, hunden Sigge och fina vännen Tanja (….som skickade den oväntade inbjudan).

Vandring förbi isgrottorna
Uppdraget för dagen var att Visit Värmland skulle göra ett reportage för att marknadsföra och visa upp Naturreservat Glaskogen, och behövde helt enkelt en friluftsintresserad man med på bilderna…och vem kunde då passa bättre än jag?!

Det blev en mycket fin och äventyrlig dag tillsamman med trevliga människor i den vackraste tänkbara miljö.

Nu skulle jag ju stå framför kameran den här dagen, så det blev inte så mycket fotat för egen del…men några bilder fick jag med mig hem. Snacka om smultronställe i Värmland! Ett måste-besök för dig som gillar skog och natur!

Naturreservatet är 28.000 ha stort och det finns 30 mil ordnad vandringsled med vindskydd fyllda med ved, torrdass och en del övernattningsstugor. Biljetten för att använda allt det här är endast 40 kronor, som ett dagkort kostar…oförskämt billigt!

Här passerar vi isgrottorna och har precis klivit rakt i ett bo med jordgetingar…de blev riktigt sura och några av oss fick smaka på deras gaddar.

Vidunderlig utsikt över Storga GlaEfter att ha vandrat och kämpat uppför en stund fick vi belöningen och en vidunderlig utsikt där sjön Stora Gla breder ut sig nedanför oss.

Katarina och Sigge Katarina bjuder Sigge på lite uppskattad belöning, efter den tuffa stigningen upp på berget.

Vägkorsning i skogen
Här korsas några vandringsleder och naturligtvis är det skyltat i skogen

LingonSkogens skafferi var proppfyllt med blåbär och lingon…och svamp (se bild längre ner).

Fotografen i lingonrisetMellan alla blåbär och lingon dök också den trevliga, erfarne och mycket duktiga fotografen øyvind lund upp. För mig som amatörfotograf var det både lärorikt och intressant att se hur han jobbade den här dagen.

Lunch i vindskydded vid Bergtjärn Lunchen vid lägerelden i vindskyddet vid mycket vackra Bergtjärn smakade utmärkt.

 Yxa Yxa är ett bra reskap att ha med i skogen

Jack Russeln - Sigge Fotografens hund Sigge var ett trevlig sällskap hela dagen

Vandring över spångar i Glaskogen Under eftermiddagen började det regna rejält! Men vi var förberedda och det finns ju inga dåliga väder.

Kantareller Jag har aldrig i mitt liv sett så mycket kantareller som jag gjorde den här dagen…vi hade lätt fyllt en sopsäck!

För mig var Naturreservat Glaskogen en fantastik upptäckt och jag kommer att ta med mig både familj och vänner hit, och dessutom har jag hittat ytterligare ett smultronställe i Värmland…eller rättare sagt en hel skog med smultronställen!

Logo GlaskogenJag kan inte mer än ge mina varmaste rekommendationer till att göra en resa och ett besök till Glaskogens Naturreservat, det är en upplevelse och ett äventyr du inte kommer att ångra.

Orkar du läsa vidare måste jag nog avsluta och bjuda på en lite pinsam händelse från mig som den ”friluftsvane mannen”!

Ute i skog och natur är jag varje vecka, så visst är jag lite friluftsvan, men det är inte ofta jag vandrar som vi gjorde den här dagen. Så inför vandringen var jag tvungen att leta reda på mina gamla vandringskängor som jag inte sliter allt för mycket på, men som kom väl till pass den här dagen.

Kollade att dom var OK dagen innan. Allt var frid och fröjd fram till lägret vid lunch då jag upptäckte att sulan på vänster sko började släppa lite i hälen…. efter 5 minuters vandring släppte lite chockerande hela sulan ifrån kängan. Den hade helt enkelt torkat sönder och löstes nu upp av den våta terrängen vi gick i. Shit vad skulle jag göra nu!

Att vandra vidare i vätan och det bitvis hårda underlaget utan sula skulle inte fungera, så jag tejpade helt enkelt fast sulan med vit textiltejp som jag alltid har med mig när jag är ute i skogen.

Det kändes både amatörsmässigt och pinsamt, men snart var sulan fasttejpad och vi kunde vandra vidare….men efter ytterligare 10 minuter tappade jag sulan på andra kängan. Så sista halvan av dagen fick jag vandra med McGyver-lagade kängor.

Somliga går i trasiga skor…eller hur var det?!


Det har verkligen varit ett par trotjänare som jag köpte redan 1998 inför resa och vandring i Peru, så ingen skugga ska falla över Salomon.

Till nästa år skulle guiden ta med tejp som ett måste-ha-med-på-vandring-tillbehör i chekclistan för vandrare i Glaskogen.

Stort tack till dig Tanja som kom att tänka på mig som den ”friluftsvane mannen” vilket gjorde att jag fick vara med på det här äventyret tillsammans med trevliga människor och nya vänner!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s