Författaren P.C. Jersild berättar

Författaren P.C. Jersild signerar en bok.

Ikväll har jag varit på ett författarsymposium med P.C. Jersild på Kulturhuset i Stockholm.

Jag hade inga som helst förväntningar på kvällen och var ganska trött i huvudet efter en tidig morgon, med resa från Karlstad och flera IT-seminarier under dagen.
Och ska jag vara ärlig så visste jag innan inte riktigt vad ett författarsymposium var för något, nu vet jag lite bättre. Enklare beskrivet ett samtal med en författare inför publik. Den här kvällen fördes samtalet mellan P.C. Jersild och journalisten, författaren Björn af Kleen.

För mig en helt ny upplevelse och ett litterärt sammanhang som jag inte varit i närheten av förut, men jag kände mig intresserad och hade en bra magkänsla över att jag skulle gilla formen och forumet.

Om P.C. Jersild visste jag inte mycket innan kvällen, mer än att han är författare och på 70-talet skrev ”Barnens Ö” och ”Babels hus”, läkare i grunden och något minne har jag av diskussioner och artiklar om att han förespråkar dödshjälp.

Nu har jag en bättre och framför allt bredare bild av både personen och författaren PC Jersild.

Jersild och Björn sitter i var sin fåtölj på en scen fram för publiken och pratar. Det är en avslappnad och skön stämning i lokalen. Själv sitter jag längst bak,lyssnar och iaktar nyfiket.
Det är ett bra samspel och det märks att de båda kan sin sak, där Björn ställer frågor om ämnen som vi är nyfikna att få svar på, och Jersild svarar, utvecklar och tar också frågorna vidare.

Jag försvinner in i samtalet och tiden flyger iväg!

Han berättade om allt från sin barndom och sitt författarskap, skrivprocessen, om döden och framför allt livet.

Hur hans mor inspirerat honom och på så sätt lagt grunden för författarskapet. Hon var en stor läsare och han fick som liten följa med till biblioteket för att sedan bära hem tunga travar med böcker och i tonåren läste de samma böcker, som de sedan vid köksbordet förde samtal och diskussioner runt. Det byggde ett genuint intresse för litteraturen.

Diskussionen gick vidare runt själva skrivprocessen i författarskapet, om hur han är tidsstyrd och noggrann i ett strikt schema att skriva lite varje dag. Att vänta på att kreativiteten ska komma och flöda är förödande. Skriver man en timme varje dag, även lördag och söndag i några månader, har man en bra grund och ett manus som man sedan kan utveckla och kreativt jobba vidare med.

Vidare berättade Jersild om några av sina böcker, tankarna och grunderna i berättelserna som ofta har en politisk vinkel eller ett kritiskt perspektiv till exempel ”Grisjakten” som bottnar i byråkratin och dess mekanismer ”-Dom vet inte varför dom ska utrota alla grisar på Gotland, men dom gör det ändå.”

Samtalet fortsätter om ”Barnens Ö” och om Reine som lurar sin mamma att han är på kollo, men stannar kvar på gatorna i stan och lever på hamburgare, samtidigt som han skriver breb till sin mor om hur bra och roligt det är på kolla. Reine kommer tillbaka i senaste boken ”Ypsilon”, där Jersild knyter ihop och sammanför flera olika karaktärer och berättelser från tidigare böcker.

Osökt kommer diskussionen också in på hur han tänker runt dödhjälp och ger några konkreta exempel, som är svåra att värja sig emot, men jag tycker det här handlar mer om livet än döden. Ja, det är en komplex och svår fråga som långr ifrån är svart eller vitt.

Jag inser att jag försvunnit i samtalet och dialogen när jag efter en och en halv timme väcks upp av publikens applåder och Björn som tackar P.C. Jersild för samtalet. Författarkvällen i Studion på Kulturhuset är över.

På väg ut köper jag ett signerat ex av boken Ypsilon, tar en bild och tar en kvällspromenad till hotellet med en fin känsla i kroppen.

Något som överraskade mig var att P.C. Jersild snart 70 år var riktigt rolig och hade känsla för humor. Vet inte varför jag hade en så dum förutfattad mening om motsatsen, men jag är glad att han slog hål på den. Flera gånger under kvällen lockar han fram skratt och leenden hos mig. Det gillar jag!

Det var verkligen en berikande kväll med PC Jersild i samtal med Björn af Kleen, som inspirerade och gav mersmak till att fördjupa mig i litteraturen och läsandet.