Det är lördag morgon när vi skjutsar Anna och Wiliam till tåget som ska resa vidare mot Stockholm och sedan Åland.
”Är inte du den där golfaren Blixt” frågar gubbarna på bänken som sitter och röker pipa i morgonsolen.
Nej, svarar jag med ett leende. Blir glad av frågan och vi skrattar tillsammans på perrongen.
De verkar inte vara på väg någonstans, utan sitter bara och njuter av livet, människorna och miljön på stationen.
Några minuter senare stannar tåget vid plattform 1A och vi följer med in till sittplatserna, kramar om varandra och säger hej, då.
Tuva och jag vinkar ivrigt när tåget några minuter senare rullar iväg mot Stockholm, vi ses snart! …en vecka känns just nu väldigt långt bort.
”Själva längtan är beviset på att det vi längtar efter finns” – Karen Blixen
Jag längtar.