Står här på Kristinehamns Konstmuseum och tittar på fotografier tagna av Georg Oddner, som jag fram till idag bara har känt till vid namn och som ”en av Sveriges största 1900-tals fotografer”.
Nu har jag fyllt på hans namn med bilder och intryck.
Utställningen ”Genomresa” är en samling dokumentära mest svartvita fotografier som Georg tagit under mer än ett halvsekel.
Men det är först efteråt när besöket på utställningen landar i mig över en kopp kaffe, som jag inser att den här personliga känslan som han förmedlar i sina fotografier inte bara är dokumentära avbilder och ögonblick som han fångat med sin kameran.
Visst står bilden och kompositionerna i centrum, men det är framför allt känslan av att han själv är en del av ögonblicket och stunden som jag träffas av.
En högst personlig tolkning och känsla är att hans hjärtat till musiken jazzen och som trummis i Putte Wickmans sextett övergår i hans sätt att skapa känsla i bilderna, i närvaro och relationer till människorna i kompositionerna, på ett liknanade sätt som musik påverkar och ger intryck på oss.
Antingen har man det eller så saknas det!
Jag är glad att jag tog mig tid att uppleva George Oddner och den här utställning, som fanns att se på Kristinehamns konstmuseum 6 december 2014 – 8 februari 2015.
Här är några länktip där du kan du läsa mer om Georg Oddner:
Georg Oddner http://www.oddner.com/
Georg Oddner – ”Genomresa” http://www.hasselbladfoundation.org/
Han gav alltid något extra http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/han-gav-alltid-nagot-extra/
Georg Oddner ville förstå och förklara http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/georg-oddner-ville-forsta-och-forklara/
Bildligt Talat 
Kan bara hålla med om vad du skriver om Oddner. Såg utställningar av honom för flera år sedan i Malmö och det var en upplevelse att gå runt och stanna framför i stort sett varje foto och dras med.