Första rullen Tri-X framkallad

I våras plockade jag fram min gamla vinyl-spelare och hämtade ner skivbackarna från vindsförrådet. Kände direkt en högre närvaro när jag flyttade ut nålen på vinlyn och insåg att jag lyssnade på musiken och texterna på ett sätt som gått förlorat i streamade spellistor och zappande mellan låtar.

Precis den känslan och närvaron vill jag hitta med kameran, så jag bestämde mig för att gå tillbaka och börja fotografera analogt (även om jag också använder min systemkamera).

Under försommaren började jag leta efter ett analogt Nikon-hus och hittade snart ett svart Nikon FE2 i fint skick, i varje fall utifrån jag kunde se, känna och höra.

Har nu fotat en rulle Tri-X 400 med en fast 50 mm 1,8f under sommaren som ett första test för att se och lära mig hur kameran fungerar och exponerar, utan någon egentlig röd tråd mer än människor i fokus.

Att välja ögonblicket, ha kontroll över inställningarna, knäppa bilden och inte kunna se resultatet direkt gör något med mig som jag gillar. Det blir en större medvetenhet och fin känsla i att fotografera med den analog kameran.

Så frågan var nu hur bilderna skulle komma att se ut när första filmen var framkallad?

Nu vet jag!

Förra veckan kom negativen från fotolabbet på Crimson tillsammans med tif-filer på en CD-skiva.

Blev överraskande glad och nöjd när jag såg resultatet från den framkallade rullen.

Här är några av bilderna obehandlade och rakt ut från kameran, som jag naturligtvis ska ta till mörkrummet och framkalla under hösten

Peter

Kajsa Grytt

Sabina Ddumba

Nattsudd

Tågresan

Nu sitter självklart en ny rulle i kameran och den här gången använder jag en fast 28mm 2,8f-lins för att se hur den fungerar och vilka bilder den levererar.

Ska bli så roligt och känns mycket inspirerande att se vad jag kan göra och skapa utifrån negativen i mörkrummet.