”Tidsoptimisten” är min tolkning till Fotosöndag och tema ”Ovana” (bilden finns också mitt flickr-konto).
Tolkningen ska spegla den ”Tidsoptimist” som bor i mig och den ovana jag har att överskatta tid och tron i att jag alltid har mer tid än jag faktiskt har.
Ofta har jag ganska gott om tid i de flesta situationer men har släng av Alfons Åberg-beteende och ”ska bara” göra klart något eller fixa till en sista sak, vilket då istället gör att jag hamnar i tidsnöd och tvingas tokstressa.
Jag vet inte vad beteendet bottnar i riktigt, men många bollar i luften och en förmåga att underskatta tidens hastighet i kombination med en övertro på vad jag ska hinna med på en begränsat tid tror jag kan vara ganska nära sanningen.
Inget beteende jag är stolt över och inte särskilt smart, men det är lättare sagt än gjort att ändra på.
Kanske ett bekant beteende som du känner igen hos någon i din bekantskapskrets?
Nu ska jag ta mig en titt och se vilka ovanor ni andra fotografer – Fotogruppen Fotosöndag på Flickr
Bildligt Talat 
Onekligen en ovana! Som varande dotter till en och sambo med en annan… gaah! Det har gjort mej till tidspessimist; jag tror aldrig vi kommer hinna det vi ska. Ganska bra motvikt. 🙂 Tror det är en form av självplågeri, och en självuppfyllande profetia. Jag kommer själv sällan i tid, men det är bara för att ”jag är sån”. Och så går jag tillfälle att säga det som en ursäkt.
Gillar bilden! Att man anar urtavlan, att klockan tickar där innanför pannbenet… Skynda, skynda. 🙂