Hon går där ensam, klädd i en fin svart kappa med pälskrage, svarta skinnhandskar och en handväska löst hängande i handen.
När vi möts går jag ut på vägen för att göra mer plats på den snöiga trottoaren. Hon möter min blick med ett tacksamt men också lite vemodigt leende.
Jag vet inte vem hon är eller vart hon är på väg, men det är något sorgligt över den gamla kvinnan.
Idag är det julafton.
Fint skrivet! 🙂
Tack Anna!