Start

Start

Första tranan har redan landat vid Hornborgarsjön och vintern är som bortblåst, trots att vi bara är mitten på februari. Det blåser en kall vind och det småduggar på oss när vi är ute på en uppfriskande och skön promenad den här söndagen.

Men vår? Nej, det tror jag inte på riktigt än!

På håll ser jag att vi strax kommer att möta en dam som också hon är ute och går sin söndagspromenad. Tankarn flyger snabbt iväg och jag minns min morfar som så ofta var ute och gick med sin rullator, som han ibland satte sig på för att vila när benen blev trötta eller om han stannade för att prata med någon bekant.

När vi möts tittar damen upp och hälsar med ett glatt ”Hej!”, som smittar och sprider värme.

Precis då ser jag startlinjen i asfalten som hon rullar över med sin rullator och fortsätter sin promenad ner längs den långa allén som går parallellt med älven.

Hon går i sin egen takt, varken långsamt eller fort…lite lagom.

Jag inser att det kan bli en fin bildkomposition, så jag vänder mig om direkt för att fånga ögonblicket med kameran.

Och det blir en bra bild med en fin känsla av humor och värme, samtidigt som den har en underton av allvar som får mig själv att reflekterar lite över takten och tempot i livet.

Något av det fina med att åldras är kanske att inte behöva styras av tiden, utan att kunna ta det i sin takt och låta tankar och saker man gör ta den tid det som behövs för att mogna och genomföras.

Livet springer inte iväg, det är ofta vi som springer genom livet och inte stannar upp tillräckligt ofta och njuter av det vi har!

Bilden blir också min tolkning till Fotosöndag och tema ”Lagom” (och finns också uppladdad på mitt flickr-konto)